Vansbro tjejsim och en tjejklassiker
I söndags tog jag mig i mål i Vansbro tjejsim och gick då också i mål med min tjejklassiker! Det var en stor, och faktiskt vemodig dag.
Fram till bussresan vet ni redan hur det gick, det behöver vi inte prata om mer. Resten av färden till Vansbro gick otroligt bra. Jag sov och åt om vartannat. Jag hade med mig mycket mat, och allt behövdes! När vi körde Vätternrundan, och även när jag och sambon cyklade mellan Stockholm och Övik så köpte jag Sempers mellanmåls"geler", och när jag nu sneglat mot den hyllan hittade jag barer där som jag köpte med till det här loppet. Det var också laktos- och glutenfria, veganska och inehöll bara naturliga ingredienser, det gillar jag! Jag hade även med mig frukt, pastasallad och kyckling samt köttfärssås och spagetti.
Vi startade 14.20 i orangea mössor efter uppvärmning med Friskis och Svettis. Våtdräkten kändes jättebra, och jag kände mig snabb! Som tur var ställde vi oss långt fram i startfållan, och ganska snabbt började vi att simma om folk. Jag hittade en kvinna att ta rygg på, så hon tog mesta strömmarna. Vi höll oss till höger där det skulle vara minst strömt och hade både tur med väder och vind faktiskt. Det var mestadels sol, men lite moln och ganska lite vind, medan de som kört hela Vansbrosimmet dagen innan hade haft hagel!
Fram till bussresan vet ni redan hur det gick, det behöver vi inte prata om mer. Resten av färden till Vansbro gick otroligt bra. Jag sov och åt om vartannat. Jag hade med mig mycket mat, och allt behövdes! När vi körde Vätternrundan, och även när jag och sambon cyklade mellan Stockholm och Övik så köpte jag Sempers mellanmåls"geler", och när jag nu sneglat mot den hyllan hittade jag barer där som jag köpte med till det här loppet. Det var också laktos- och glutenfria, veganska och inehöll bara naturliga ingredienser, det gillar jag! Jag hade även med mig frukt, pastasallad och kyckling samt köttfärssås och spagetti.
Innan loppet åt jag kyckling och pasta, det kändes som en bra grund trots att jag trodde att det skulle bli ett lätt lopp. Innan Moa och hennes man Oskar (min kusin) kom köpte jag mig en tröja med "tjejklassiker- emblem". Jag hade inte tänkte visa den eller prata om den innan loppet, för tänk om jag inte hade gått i mål? Men jag har ju svårt att hålla tyst när jag är exalterad, så jag visade givetvis Oskar och Moa tröjan. Det blev kanske ännu mer motiverande att gå i mål då, känner jag såhär efteråt!
Vi startade 14.20 i orangea mössor efter uppvärmning med Friskis och Svettis. Våtdräkten kändes jättebra, och jag kände mig snabb! Som tur var ställde vi oss långt fram i startfållan, och ganska snabbt började vi att simma om folk. Jag hittade en kvinna att ta rygg på, så hon tog mesta strömmarna. Vi höll oss till höger där det skulle vara minst strömt och hade både tur med väder och vind faktiskt. Det var mestadels sol, men lite moln och ganska lite vind, medan de som kört hela Vansbrosimmet dagen innan hade haft hagel!
Jag kom i mål på tiden 24:54 och plats 429 av 3109 typ, så det var ju bra! Efter att jag grattat och kramat Moa som kom i mål strax efter mig, så följde fotografering, och min mössa gick söder i all hets. Duscharna såg ut som de brukar på såna där lopp, slangar innanför fyra skynken, men massa nakna kvinnor i. Brutal verklighet, som är intressant tycker jag ändå.
Efter loppet tog jag på mig min fina, nya, välförtjänta tröja och så fick vi lax och spenatpaj. Moa och Oskar, som hade tagit bilen ifrån Hudiksvall tackade för sig, och åkte upp, medan jag smälte loppet i strålande solsken.
17.00 gick bussen tillbaka, och mitt köttfärssås och spagetti smakade ljuvligt! Jag hade nog kunnat sälja den ganska dyrt också, för jag fick många blickar av andra kvinnor som knaprade på torra morötter och energilösa mackor.
Jag kom hem vid halv tio till Stockholm, och var hemma i lägenheten innan tio.
17.00 gick bussen tillbaka, och mitt köttfärssås och spagetti smakade ljuvligt! Jag hade nog kunnat sälja den ganska dyrt också, för jag fick många blickar av andra kvinnor som knaprade på torra morötter och energilösa mackor.
Jag kom hem vid halv tio till Stockholm, och var hemma i lägenheten innan tio.
En tjejklassiker
Så då har jag alltså genomfört en tjejklassiker. Det är både skönt och vemodigt att det är slut. Kul att vi klarade av alla moment och att allt har gått så bra, men skönt också att kunna träna precis det man vill, och inte fokusera på något speciellt lopp. I och för sig så ska vi springa Ulvöruset (förmodligen 10 km) i juli och Tjurruset (också 10 km) i oktober, men det ska bara bli roligt!
Så då har jag alltså genomfört en tjejklassiker. Det är både skönt och vemodigt att det är slut. Kul att vi klarade av alla moment och att allt har gått så bra, men skönt också att kunna träna precis det man vill, och inte fokusera på något speciellt lopp. I och för sig så ska vi springa Ulvöruset (förmodligen 10 km) i juli och Tjurruset (också 10 km) i oktober, men det ska bara bli roligt!
Roligast tycker jag nog att skidåkningen var. Jag är lite sugen på hela vasaloppet. Men cyklingen gick ju över förväntan, och i och med att min sambo också tycker att det är så kul med cykling så kommer det förmodligen att bli mer sånt framöver. Enklast var simningen, det var bara att gasa ifrån start till mål. Trots att jag tränar mest löpning, så var nog Lidingöloppet tyngst, men bara för att jag hade löparknä just då. Annars skulle jag sammanfatta det här året med att allt är kul! Och jag tror och tycker att alla som tränar aktivt ska göra det här, för det klarar man. Jag är väldigt förvånad och imponerad över alla tjejer/kvinnor/damer i alla storlekar, färger och former som har deltagit i alla lopp. Jag tycker att jag är tjurskallig, men i dessa sammanhang är jag bara en i mängden! Det handlar bara om att tro på sig själv, så tar man sig igenom.
Jag blir allt sugen på att köra en hel klassiker, men kanske inte redan nästa år, jag vill leva lite på det här, och hellre äventyra med min galna sambo, vi har allt lite idéer som vi vill testa.
Jag vill tacka fina Moa som tog med mig på detta äventyr! Tänk vad enkelt det var att tacka ja, och vad fort ett år har gått ändå. Moa är så fin och mysig att ha att göra med, så jag kunde inte ha haft en bättre partner att göra tjejklassiker med, TACK!
Kommentarer
Trackback
