Tjurruset har blivit en tradition
Hej på er! Det var längesen jag bloggade nu, men jag har helt enkelt inte orkat. Jag har haft semester kan vi säga :)
Nu har jag iallafall fått så många önskemål om att börja blogga igen, så då gör jag så gärna det! Jag bloggar ju mest om min träning, och då passar det ju utmärkt med att redovisa för Tjurruset som jag har sprungit i helgen!
Tjurruset sprang jag, min bror och kusin Oskar för tredje året i rad. Det har helt enkelt blivit en trevlig tradition nu! I år gick banan vid Flottsbro skidbacke. Jag sprang i första startande damgruppen, fick uppvärmning som vanligt av Friskis & Svettis. Sen bar det av upp för skidbacken, jajjamän, hela vägen upp, sen var det 9,5 km kvar... Banan var i år tyvärr en besvikelse, tyckte vi alla tre. Vi har ju blivit vana med mycket lera, hinder och vatten, men efter backen följde 7 km svår terräng, med väldiigt mycket stigning. Totalt i loppen var det över 4000 höjdmeter! På slutet kom några vattenhinder och lite lera, men det var inte alls lika roligt som det brukar. Det var heller inte samma härliga stämning under loppet som det brukar vara, förmodligen pga av att vi startade med en tung backe!
Jag är ändå nöjd med att gå i mål på placering 225 av 1919 startande damer. Jag har nog aldrig varit så otränad heller. Nu väntar hel lugn höst, vilket känns otroligt skönt!
Hej på er!
På toppen av Stockholm
Ikväll har jag sprungit till och upp för Hammarbybacken. Jag tog mig upp för alla tre olika backar och sprang sen hem för att yoga 15 min. En perfekt kväll som avslutades med ett bad och sen Allsång på Skansen! Kommer sova som ett lyckligt barn.
Vansbro tjejsim och en tjejklassiker
I söndags tog jag mig i mål i Vansbro tjejsim och gick då också i mål med min tjejklassiker! Det var en stor, och faktiskt vemodig dag.
Fram till bussresan vet ni redan hur det gick, det behöver vi inte prata om mer. Resten av färden till Vansbro gick otroligt bra. Jag sov och åt om vartannat. Jag hade med mig mycket mat, och allt behövdes! När vi körde Vätternrundan, och även när jag och sambon cyklade mellan Stockholm och Övik så köpte jag Sempers mellanmåls"geler", och när jag nu sneglat mot den hyllan hittade jag barer där som jag köpte med till det här loppet. Det var också laktos- och glutenfria, veganska och inehöll bara naturliga ingredienser, det gillar jag! Jag hade även med mig frukt, pastasallad och kyckling samt köttfärssås och spagetti.
Vi startade 14.20 i orangea mössor efter uppvärmning med Friskis och Svettis. Våtdräkten kändes jättebra, och jag kände mig snabb! Som tur var ställde vi oss långt fram i startfållan, och ganska snabbt började vi att simma om folk. Jag hittade en kvinna att ta rygg på, så hon tog mesta strömmarna. Vi höll oss till höger där det skulle vara minst strömt och hade både tur med väder och vind faktiskt. Det var mestadels sol, men lite moln och ganska lite vind, medan de som kört hela Vansbrosimmet dagen innan hade haft hagel!
Fram till bussresan vet ni redan hur det gick, det behöver vi inte prata om mer. Resten av färden till Vansbro gick otroligt bra. Jag sov och åt om vartannat. Jag hade med mig mycket mat, och allt behövdes! När vi körde Vätternrundan, och även när jag och sambon cyklade mellan Stockholm och Övik så köpte jag Sempers mellanmåls"geler", och när jag nu sneglat mot den hyllan hittade jag barer där som jag köpte med till det här loppet. Det var också laktos- och glutenfria, veganska och inehöll bara naturliga ingredienser, det gillar jag! Jag hade även med mig frukt, pastasallad och kyckling samt köttfärssås och spagetti.
Innan loppet åt jag kyckling och pasta, det kändes som en bra grund trots att jag trodde att det skulle bli ett lätt lopp. Innan Moa och hennes man Oskar (min kusin) kom köpte jag mig en tröja med "tjejklassiker- emblem". Jag hade inte tänkte visa den eller prata om den innan loppet, för tänk om jag inte hade gått i mål? Men jag har ju svårt att hålla tyst när jag är exalterad, så jag visade givetvis Oskar och Moa tröjan. Det blev kanske ännu mer motiverande att gå i mål då, känner jag såhär efteråt!
Vi startade 14.20 i orangea mössor efter uppvärmning med Friskis och Svettis. Våtdräkten kändes jättebra, och jag kände mig snabb! Som tur var ställde vi oss långt fram i startfållan, och ganska snabbt började vi att simma om folk. Jag hittade en kvinna att ta rygg på, så hon tog mesta strömmarna. Vi höll oss till höger där det skulle vara minst strömt och hade både tur med väder och vind faktiskt. Det var mestadels sol, men lite moln och ganska lite vind, medan de som kört hela Vansbrosimmet dagen innan hade haft hagel!
Jag kom i mål på tiden 24:54 och plats 429 av 3109 typ, så det var ju bra! Efter att jag grattat och kramat Moa som kom i mål strax efter mig, så följde fotografering, och min mössa gick söder i all hets. Duscharna såg ut som de brukar på såna där lopp, slangar innanför fyra skynken, men massa nakna kvinnor i. Brutal verklighet, som är intressant tycker jag ändå.
Efter loppet tog jag på mig min fina, nya, välförtjänta tröja och så fick vi lax och spenatpaj. Moa och Oskar, som hade tagit bilen ifrån Hudiksvall tackade för sig, och åkte upp, medan jag smälte loppet i strålande solsken.
17.00 gick bussen tillbaka, och mitt köttfärssås och spagetti smakade ljuvligt! Jag hade nog kunnat sälja den ganska dyrt också, för jag fick många blickar av andra kvinnor som knaprade på torra morötter och energilösa mackor.
Jag kom hem vid halv tio till Stockholm, och var hemma i lägenheten innan tio.
17.00 gick bussen tillbaka, och mitt köttfärssås och spagetti smakade ljuvligt! Jag hade nog kunnat sälja den ganska dyrt också, för jag fick många blickar av andra kvinnor som knaprade på torra morötter och energilösa mackor.
Jag kom hem vid halv tio till Stockholm, och var hemma i lägenheten innan tio.
En tjejklassiker
Så då har jag alltså genomfört en tjejklassiker. Det är både skönt och vemodigt att det är slut. Kul att vi klarade av alla moment och att allt har gått så bra, men skönt också att kunna träna precis det man vill, och inte fokusera på något speciellt lopp. I och för sig så ska vi springa Ulvöruset (förmodligen 10 km) i juli och Tjurruset (också 10 km) i oktober, men det ska bara bli roligt!
Så då har jag alltså genomfört en tjejklassiker. Det är både skönt och vemodigt att det är slut. Kul att vi klarade av alla moment och att allt har gått så bra, men skönt också att kunna träna precis det man vill, och inte fokusera på något speciellt lopp. I och för sig så ska vi springa Ulvöruset (förmodligen 10 km) i juli och Tjurruset (också 10 km) i oktober, men det ska bara bli roligt!
Roligast tycker jag nog att skidåkningen var. Jag är lite sugen på hela vasaloppet. Men cyklingen gick ju över förväntan, och i och med att min sambo också tycker att det är så kul med cykling så kommer det förmodligen att bli mer sånt framöver. Enklast var simningen, det var bara att gasa ifrån start till mål. Trots att jag tränar mest löpning, så var nog Lidingöloppet tyngst, men bara för att jag hade löparknä just då. Annars skulle jag sammanfatta det här året med att allt är kul! Och jag tror och tycker att alla som tränar aktivt ska göra det här, för det klarar man. Jag är väldigt förvånad och imponerad över alla tjejer/kvinnor/damer i alla storlekar, färger och former som har deltagit i alla lopp. Jag tycker att jag är tjurskallig, men i dessa sammanhang är jag bara en i mängden! Det handlar bara om att tro på sig själv, så tar man sig igenom.
Jag blir allt sugen på att köra en hel klassiker, men kanske inte redan nästa år, jag vill leva lite på det här, och hellre äventyra med min galna sambo, vi har allt lite idéer som vi vill testa.
Jag vill tacka fina Moa som tog med mig på detta äventyr! Tänk vad enkelt det var att tacka ja, och vad fort ett år har gått ändå. Moa är så fin och mysig att ha att göra med, så jag kunde inte ha haft en bättre partner att göra tjejklassiker med, TACK!
Det var en tjejklassiker det!
Idag gick jag och Moa i mål för sista gången i vår tjejklassiker! Det gick otroligt bra men känns lite vemodigt att det är över! Jag ska sova på alla må-bra hormoner, sen kommer min långa redovisning!
Puss och godnatt och tack för allt stöd!
Mot Vansbro och vansbrosimmingen
Nu drar jag iväg för att gå i mål i målgångernas målgång, och slutet på min tjejklassiker. Dagen startade men gröt, vitaminer och ägg. När jag kom till tunnelbanan och skulle vara 4 minuter till tåget gick, stod det 22 minuter på tavlan. Där kom första paniken. Appen visande ändå 4 minuter, men jag stod beredd med taxinumret i handen om tåget inte kommit då. Det var tidigt på morgonen och jag hade inte mycket marginaler att spela på. Grannarna hade fortfarande efterfest när jag åkte, så nog var det tidigt! Tåget kom i tid, men det var lite svettigt där ett tag. När jag kom till centralen hade jag 6 minuter på mig till bussen. "Jag hinner köpa en kaffe" tänkte jag! Herregud, Clara, 6 minuter! Nästa panik. Men jag hann i tid och nu har Sven startat igång säkerhetsvideon här på bussen, så jag känner mig trygg, hihi.
Med på bussen har jag mycket fika, pasta, vatten och barer. Det är inget jätteansteängande lopp, men bra att ladda ändå känner jag. Nu ska jag sova, hörs efter mållinjen!
En liten etapp kvar...
På söndag simmar jag Vansbro tjejsim som är den sista delen i min tjejklassiker! Det ska bli så himla skönt när det är över. Mest för att jag har varit tvungen att fokusera på en träningsform i taget och inte kunnat vara spontan. I helgen testade jag min våtdräkt som jag har fått av min älskling och ska få låna simglasögon av honom också. En ful baddräkt var jag tvungen att köpa också, men nu är det nog med utgifter för det här.
Jag är mycket mer sugen på löpning än simning! Jag ska springa ett lopp i Ö-vik i sommar samt tjurruset, och det ser jag väldigt mycket fram emot. Så idag jag jag:
Joggat 20 min
Intervaller i backe 20 min
Joggat 20 min
Yoga 15 min
Och jag älskar känslan efteråt!
Dagen efter 70 mil
Vi firar midsommar i Ö-vik med Christofers syster och vänner och mår gott. Igår gick vi i mål med 69,4 mil i ryggen! Christofer har filmat så vi ska klippa ihop en film så att ni ska få se, det är svårt att beskriva den oerhört häftiga upplevelse vi har haft!
Men idag tar vi det väldigt lugnt och bara njuter att adrenalinet.
Glad midsommar vänner!
Framme i Gävle!
Hela storyn kommer senare, men vi är på banan!
Sthlm-Ö-vik på cykel: starten
Idag cyklar jag och Christofer vår första del av fyra som ska ta oss till Ö-vik på cykel. Det blir ett äventyr för livet!
Se hur snyggt vi matchar varandra!
Vätternrundan
Igår cyklade jag och Moa Tjejvättern. Innan loppet var jag ordentligt nervös. Jag har nog aldrig varit så nervös inför ett lopp. Det här var ju något helt nytt!
Efter jobbet på fredagen åkte jag hem och kolhydratladdade, och packade för att sova hos Moa som (i sista stund) hade fixat en bil vi skulle kunna ta till Motala. Tanken var att jag skulle cykla till Moa, men det var lättare sagt än gjort. Jag cyklade fel, och frågade mig fram, men folk guidade mig fel, så det tog en timme extra, och det slutade med att Moa fick möta mig. Det var iallafall bra att jag fick testa cykel efter mitt slangbyte (som jag gjort helt på egen hand!). På kvällen pratade vi taktik, kläder, ligga på rulle, sportslick, uppladdning och peppade tillsammans.Moas man Oskar (min kusin) hjälpte mig att pumpa däcken lite och smörjde kedjan en extra gång innan vi packade in cyklarna i bilen.
05.50 ringde klockan på dagen D. Till frukost serverades gröt, kvarg och frukt. Jag har också testat en tredagars kolhydratuppladdning ifrån Vitargo,så det var sista dagen på den också.Att ta sig till Motala gick felfritt och parkering hittade vi direkt! Moa hade varit i Motala några dagar innan, så hon hade koll på var vi skulle gå. Efter pepp ifrån ett äldre sött par som gick förbi, samt lite lunch cyklade vi och hämtade ut nummerlappar, kollade in starten och nervös-kissade några gånger. Vi fick också hjälp med några finjusteringar på cyklarna (Moas styre och mina växlar) av några verkstadskillar i ett tält, vilken gjorde pricken över i:et för att vi skulle vara totalt startklara. När vi ställde oss i startleden hade det precis varit broöppning, så starterna hade varit lite försenade, så det var lite oklart när vi skulle starta. Jag fotade lite i ledet och helt plötsligt skulle vi cykla fram. Eller vi trodde det, men tydligen så hade loppet börjat där, så starten var väldigt oklar.
I början kände jag mig otroligt stark, och Moa var också det. Vi insåg snabbt att vi skulle kunna cykla tillsammans, vilket var superkul! Vi cyklade om väldigt många, men tillslut hittade vi en bra klunga att hänga på. Det var otroligt vackra landskap och massor med Vallmo efter vägen. Vi märkte snabbt att det var väldigt mycket motvind, så att ligga på rulle var det bästa alternativet.
Efter ca tre mil kom första vätskedepån. Där stannade vi och drack blåbärssoppa, käkade saltgurka, banan, fyllde vattenflaskor och passade på att gå på toaletten. Därefter kom första/värsta stigningen i form av branta serpentinvägar. Efter det kom en skön sluttning, och en mysig skogsbilväg. Efter det hade vi svårt att hitta en bra klunga för vårt tempo, som var väldigt bra tempo tycker jag! Vi cyklade förbi två vätskedepåer, men efter ännu mer motvind, lite skvitter och mycket tramp eftersom vi inte riktigt hittat nån bra klunga kände vi att vi ville stanna i nästa depå. Vi hittade ibland 2-4 personer som vi kunde ligga på rulle efter innan depån, vilket var otroligt skönt. Då kunde vi iallafall rulla lite och variera stående/sittande ställning.
När sista depån kom var det 2,4 mil kvar och vi var båda ordentligt trötta. I depån drack vi kaffe, blåbärssoppa, åt bars och drack geler som jag haft med från Semper (glutenfria, laktosfria & veganska). Där passade vi också på att gå på toaletten en sista gång, och satt faktiskt ner en stund.
Under sista biten hittade vi en grupp om tre som höll ganska bra tempo, som vi kunde ligga på rulle efter. De drog oss i mål, och vi var trötta, men lyckliga när vi nådde målet i Motala. Vi kom i mål på tiden 4 timmar 23 minuter vilket var över snittet på förra årets tjejvättern som låg på 4 timmar 30 minuter. Loppet annonseras som ett motions/glädjelopp och det var verkligen en blandad skara som tog sig runt också!
Det här skulle jag säga var det tuffaste loppet hittills i vår tjejklassiker. Det känns otroligt skönt att det är gjort, men det var också en häftig upplevelse! Efter det här har vi bara Vansbro tjejsim kvar innan vi har gjort en tjejklassiker. Det kommer vi att göra i mitten på juli!
Den kommande veckan ska jag vila och kolhydratladda lite till inför nästa cykeläventyr som drar igång efter nästa helg. Men idag ska jag bara vara lat, med all rätt!
Över och ut!
Efter jobbet på fredagen åkte jag hem och kolhydratladdade, och packade för att sova hos Moa som (i sista stund) hade fixat en bil vi skulle kunna ta till Motala. Tanken var att jag skulle cykla till Moa, men det var lättare sagt än gjort. Jag cyklade fel, och frågade mig fram, men folk guidade mig fel, så det tog en timme extra, och det slutade med att Moa fick möta mig. Det var iallafall bra att jag fick testa cykel efter mitt slangbyte (som jag gjort helt på egen hand!). På kvällen pratade vi taktik, kläder, ligga på rulle, sportslick, uppladdning och peppade tillsammans.Moas man Oskar (min kusin) hjälpte mig att pumpa däcken lite och smörjde kedjan en extra gång innan vi packade in cyklarna i bilen.
05.50 ringde klockan på dagen D. Till frukost serverades gröt, kvarg och frukt. Jag har också testat en tredagars kolhydratuppladdning ifrån Vitargo,så det var sista dagen på den också.Att ta sig till Motala gick felfritt och parkering hittade vi direkt! Moa hade varit i Motala några dagar innan, så hon hade koll på var vi skulle gå. Efter pepp ifrån ett äldre sött par som gick förbi, samt lite lunch cyklade vi och hämtade ut nummerlappar, kollade in starten och nervös-kissade några gånger. Vi fick också hjälp med några finjusteringar på cyklarna (Moas styre och mina växlar) av några verkstadskillar i ett tält, vilken gjorde pricken över i:et för att vi skulle vara totalt startklara. När vi ställde oss i startleden hade det precis varit broöppning, så starterna hade varit lite försenade, så det var lite oklart när vi skulle starta. Jag fotade lite i ledet och helt plötsligt skulle vi cykla fram. Eller vi trodde det, men tydligen så hade loppet börjat där, så starten var väldigt oklar.
I början kände jag mig otroligt stark, och Moa var också det. Vi insåg snabbt att vi skulle kunna cykla tillsammans, vilket var superkul! Vi cyklade om väldigt många, men tillslut hittade vi en bra klunga att hänga på. Det var otroligt vackra landskap och massor med Vallmo efter vägen. Vi märkte snabbt att det var väldigt mycket motvind, så att ligga på rulle var det bästa alternativet.
Efter ca tre mil kom första vätskedepån. Där stannade vi och drack blåbärssoppa, käkade saltgurka, banan, fyllde vattenflaskor och passade på att gå på toaletten. Därefter kom första/värsta stigningen i form av branta serpentinvägar. Efter det kom en skön sluttning, och en mysig skogsbilväg. Efter det hade vi svårt att hitta en bra klunga för vårt tempo, som var väldigt bra tempo tycker jag! Vi cyklade förbi två vätskedepåer, men efter ännu mer motvind, lite skvitter och mycket tramp eftersom vi inte riktigt hittat nån bra klunga kände vi att vi ville stanna i nästa depå. Vi hittade ibland 2-4 personer som vi kunde ligga på rulle efter innan depån, vilket var otroligt skönt. Då kunde vi iallafall rulla lite och variera stående/sittande ställning.
När sista depån kom var det 2,4 mil kvar och vi var båda ordentligt trötta. I depån drack vi kaffe, blåbärssoppa, åt bars och drack geler som jag haft med från Semper (glutenfria, laktosfria & veganska). Där passade vi också på att gå på toaletten en sista gång, och satt faktiskt ner en stund.
Under sista biten hittade vi en grupp om tre som höll ganska bra tempo, som vi kunde ligga på rulle efter. De drog oss i mål, och vi var trötta, men lyckliga när vi nådde målet i Motala. Vi kom i mål på tiden 4 timmar 23 minuter vilket var över snittet på förra årets tjejvättern som låg på 4 timmar 30 minuter. Loppet annonseras som ett motions/glädjelopp och det var verkligen en blandad skara som tog sig runt också!
Det här skulle jag säga var det tuffaste loppet hittills i vår tjejklassiker. Det känns otroligt skönt att det är gjort, men det var också en häftig upplevelse! Efter det här har vi bara Vansbro tjejsim kvar innan vi har gjort en tjejklassiker. Det kommer vi att göra i mitten på juli!
Den kommande veckan ska jag vila och kolhydratladda lite till inför nästa cykeläventyr som drar igång efter nästa helg. Men idag ska jag bara vara lat, med all rätt!
Över och ut!
Slangbyte och packning
Idag har jag bytt slang på cykeln efter min lilla fadäs och påbörjat min packning inför loppet! Jag har köpt och laddat med kolhydrater och känner mig både nervös och taggad. Det här ska blir SÅ kul!!
Det är inte hur man har det utan hur man tar det
Min uppladdning inför tjejvättern fick ett snopet slut idag. Jag cyklade till Tyresö kyrka, pausade, myste njöt vidare. Med två mil kvar ramlade jag i rullgruset och fick punka! Som tur var hade jag batteri på mobilen och kontokort med, så jag fick ringa taxi och betala för skjuts hem. MEN. Det var en erfarenhet. Imorgon är det jag som går och köper en ny slang (och en reserv) och helt enkelt lär mig att laga punka. Hädanefter kommer jag garanterat vara förberedd med lagningskit, slang och våtservetter för tråkiga småsår. Allt gick bra och bättre att det här hände nu än på loppet till helgen. Nu vet jag ju hur jag inte ska göra! Min mamma brukar säga att det är inte hur man har det utan hur man tar det, och hon har ju så rätt! Ingen vits att hänga läpp här känner jag. Det är sånt som händer och jag landade ju mjukt. Vilken tur att jag har så mysig rumpa, det behöver ett knövel som jag! Jag tar en dusch och unnar mig en god middag, det blir bra 😊
Nöta sadel
Idag tänkte jag åka ut på Lidingö också tillbaka - och det gjorde jag också, men jag ska inte påstå att det var särskilt kul. Mycket rödljus, folk som går i cykelbanan och sen körde jag en del fel också. Tacka vet jag landsvägarna i Norrlands landsbygd!!
3 mil dock, och en god middag så jag är ganska nöjd efteråt ändå..
Tyresö kyrka
Det gäller att vara polare med cykeln inför cykeläventyren i sommar! Ikväll tog vi en härlig tur förbi Tyresö Kyrka på 46 km i försommarluften ☀️🚴🏼🍃 #rumpanmårbra
Avslöjar cykel-äventyret
Nu är det klart! Christofer jag fått ledigt under midsommarveckan, så vi kommer att ge oss ut på vårt äventyr som vi har funderar på ett tag!
Vi ska cykla från Stockholm till Örnsköldsvik på fyra dagar! Det ska blir otroligt utmanande och roligt.
Halvvättern får bli en uppvärmning till det här, som kommer att bli det häftigaste jag gjort efter höga kusten Trail! Hurra så glad jag är!
